Back to school..

Idag var det första skoldagen, det funkade.
På ett sätt var det skönt att träffa folket igen och så, men bussåkandet, skolmaten och gå upp tidigt det är inget jag har saknat.
Fick ialf ta tidiga bussen hem så det var skönt. :)
Senare ikväll blir det fotbollsträning.
Nu blir det nog till att åka och kolla till Nellie igen. Vi var ute igår kväll med jag och mamma och la på nytt sårspray m.m. Plockade även blåbär gjorde vi haha, ½ liter fick jag ihop och har fryst nu så jag kan äta det ikväll.
Men vill ialf kolla henne idag med även fast syster ska ut, så det inte blivit någon svullnad, men skönt att bara få komma ut till henne när allt annat kan kännas tungt.

Vrf kan inte hela människan sammarbeta ihop och inte hjärnan för sig ock kroppen för sig.
Vrf kan man inte bara kunna stå emot huvudets tankar när kroppen inte vill.
Ibland undrar jag om man någon gång kan ha kontroll över sig själv,
för just nu, känns det som det är långt därifrån.

Pernilla, jag älskar dig vännen!
Tack för att du finns och förstår



Usch igår hände något hemskt. Jag, Elin och Jasse var ute och red, det var skitkul och vi klättrade i branta backar, galopperade och hade mkt kul :)
Sen e det ju såklart att inget kan sluta gott, himla värld! Så på hemvägen blev Nellie sparkad av Fazon, det är sånt som händer och det vet vi alla, men det var så hemskt bara.
Jag såg benet flyga ut mot Nellie och sen bara small det till. Jag blev livrädd och trodde att käken, tänderna eller nått gick sönder. Att man kan bli så rädd, jag skakade och grät, jättelarvigt kanske men betyder ens häst så mkt för en så kommer det bara.
När vi tittade så hade hon fått ett ca 5 cm långt jack bakomför bettringen. Man kunde öppna på det och se sener och annat innanför, blod,  usch det var hemskt.
Vi förstod sen att det måste ha varit Fazons sko som slått emot Nellies bettring under slaget eftersom det lät så högt, och tur var nog det för annars kunde det nog ha gått värre.
Men som tur var så behövde vi inte ta ut veterinär, visst hade det blivit finare läkt då men inte säkert de hade gjort det ens.
Vi får istället behandla med sårspray och annat så det tillslut kommer läka ihop.
Men jag tkr så synd om henne, ser ut att göra så ont. Men hästar e ju starka och tyvärr jag ganska mesig så, man kanske överreagerar lite.
Men om något skulle hände henne.... aa då vet jag inte vad! "/

älskardejnelliehjärtat. Dubetyderallt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0